Knäets anatomi – så är knäleden uppbyggd

Uppdaterad: mars 29, 2019

Knäet är kroppens största led men också en av de mest känsliga. Leden är nämligen uppbyggd av flera komponenter som gör den mottaglig för skador. De fyra främsta komponenterna, som tillsammans utgör knäets anatomi, är skelettben, brosk, ledband och menisker. Runt knäleden finns en ledkapsel och sedan muskler. Knäskålen ligger inne i den stora lårmuskeln på framsidan och stabiliserar leden. Lårben och underben binds samman av ledband och muskler. När det pratas om knän talas det även ofta om ligament, som är ett annat ord för ledband.

illustration av knäets anatomi framifrån och från sidan

Ledband i knäet

Knäet, eller närmare bestämt knäleden, är kroppens mest komplicerade led. Detta beror på att knäet är uppbyggt med olika ledband som hjälper till att hålla ihop leden. Inuti knät finns två strama ledband som kallas för korsband. De stabiliserar ledens rörelse framåt och bakåt.

På sidorna av knäet sitter en annan typ av ledband, sidoledbanden eller kollateralligamenten, vars syfte är att stabilisera leden i sidled. Skador på ledbanden är tyvärr vanliga. En korsbandsskada kan t.ex. uppkomma vid snabba vridningar och tacklingar, vilket är vanligt inom flera idrottstyper. Kollateralligamenten skadas vid plötslig belastning från sidan, såsom vid tackling eller vid fall.  

Vad är brosk?

Knäleden är en så kallad gångjärnsled. Det innebär att den endast kan böjas i en riktning. För att en led ska kunna glida lätt är skelettändarna klädda med brosk, så även i knäleden. Brosk är en viktig del i knäets uppbyggnad och bidrar med både stabilitet och stötdämpning. Ledbrosk består av broskceller och bindväv. Eftersom brosket inte får någon syretillförsel via blodkärl har det mycket svårt för att återbildas om det skadas.

När brosket bryts ner, vilket kan ske om en individ har utsatt lederna för överbelastning under en längre tid, kallas detta för artros. Artros är världens vanligaste ledsjukdom. Vanliga symtom är stela och värkande leder.

Fortsätt läsa om artros.

Menisken

I knäet finns två ledytor. Den övre består av lårbenets nedre del och den undre av skenbenets övre del. För att dessa ska passa ihop optimalt och kunna stabilisera knäet finns två broskskivor placerade mellan ledytorna, en på knäets utsida och en på insidan. Dessa kallas för menisker. De fick sitt namn efter grekiskans ord för liten måne, då de har en form av en måne. Menisken gör knät mer stabilt vid rörelse och fungerar, liksom ledbrosket, även som en stötdämpare.

Meniskerna är relativt känsliga och kan skadas om man vrider knäet kraftigt eller om de utsätts för ett slag. Den allra vanligaste meniskskadan orsakas dock av förslitning som sker gradvis, så kallade degenerativa meniskskador. Menisken blir nämligen allt mer skör med åren och kan stegvis gå sönder eller spricka. I dessa fall kan rehabiliteringsträning hjälpa. Om inte det ger några resultat kan en titthålsoperation vara nödvändig.

Läs mer om höftens anatomi.