Knäets anatomi – så är knäleden uppbyggd

Uppdaterad: februari 11, 2019

Knäet är kroppens största led men också en av de mest känsliga. Leden är nämligen uppbyggd av flera komponenter som gör den mottaglig för skador. De fyra främsta komponenterna, som tillsammans utgör knäets anatomi, är ben, brosk, ledband och senor. I knäskålen sitter också menisken som är en viktig komponent. Det är även i knäskålen, knäets mitt, som lårbenet vävs samman med vad- och skenbenet. De binds i sin tur ihop med hjälp av olika ledband. När det pratas om knän talas det även ofta om ligament, som är ett annat ord för ledband.

illustration av knäets anatomi framifrån och från sidan

Ledband i knäet

Knäet, eller närmare bestämt knäleden, är kroppens mest komplicerade led. Detta beror på att knäet är uppbyggt med olika ledband som hjälper till att hålla ihop leden. Inuti knät finns strama ledband som också kallas för korsband. På sidorna av knäet sitter en annan typ av ledband vars syfte är att stabilisera leden. Dessa är tyvärr mycket mottagliga för skador. En ledbandsskada i knäet kan till exempel uppkomma av snabba vridningar och tacklingar, vilket är vanligt inom flera idrottstyper.

Kollateralligament

De ledband som sitter på ut- och insida knä är också en del av knäets uppbyggnad och kallas för kollateralligament. De har till uppgift att stabilisera knät i sidled. Dessa ledband eller ligament kan också skadas, ofta om en kombination av tung belastning och en vridning av knäet sker. Detta kan till exempel hända vid ett fall eller slag mot knäets utsida. Även yttre sidoledbandsskador kan uppstå vid slag eller en översträckning med hög belastning.

Vad är brosk?

Knäleden är en så kallad gångjärnsled. Det innebär att den endast kan böjas åt ett håll. För att alla leddelar ska kunna glida lättare mot varandra, och göra det möjligt att böjda knät, är ändarna klädda med brosk. Brosk är en viktig del i knäets uppbyggnad och bidrar med både stabilitet och stötdämpning. Ledbrosk består främst av så kallade makromolekyler. Eftersom brosket inte får någon syretillförsel via blodkärl har det mycket svårt för att återbildas.

När brosket bryts ner, vilket kan ske om en individ har utsatt lederna för överbelastning under en längre tid, kallas detta för artros. Artros är världens vanligaste ledsjukdom. Vanliga symtom är stela och värkande leder. Andra tecken på att brosket har tunnats ut är att knäet hakar upp sig och/eller knäpper när man böjer det.

Fortsätt läsa om artros.

Menisken

I knäet finns två ledytor. Den övre består av lårbenets nedre del och den undre av skenbenets övre del. För att dessa ska passa ihop och kunna stabilisera knäet finns två halvmånformade broskskivor placerade mellan ledytorna, en på knäets utsida och en på insidan. Dessa kallas för menisker. De fick sitt namn efter grekiskans ord för liten måne. Menisken gör knät mer stabilt vid rörelse och fungerar, liksom ledbrosket, även som en stötdämpare.

Meniskerna är relativt känsliga och kan skadas om man vrider knäet kraftigt eller om de utsätts för ett slag. Den allra vanligaste meniskskadan orsakas dock av förslitning som sker gradvis. Menisken blir nämligen allt mer skör med åren och kan stegvis gå sönder eller spricka. I dessa fall kan behandlingsformer såsom stötvågsbehandling eller rehabiliteringsträning hjälpa. Om inte det ger några resultat kan en operation vara nödvändig.

Läs mer om höftens anatomi.